Virtuella assistenter

Jag har både skrivit och talat om det förut: den pågående trenden med konversationsliknande interaktion med våra maskiner. I en otroligt vackert illustrerad artikel på The Verge kan den intresserade läsa en gedigen genomgång av hur landet ligger.

Det lite trista är att flera av de existerande assistenterna drivs av helt vanliga människor snarare än halvsmarta algoritmer. Till exempel så använder sig Operator, M, och Magic av anonyma operatörer som svarar på frågor, beställer biljetter, rekommenderar lunchrestauranger etc. Den rådande trenden inom i stort sett allt är ju att lägga ut microjobb på folk och ta betalt för det. Men även Siris vitsiga svar är skrivna av människor och det är människor anställda på Google som bestämmer att cricket förtjänar att uppmärksammas med egna kort i Google Now.

Google Now looks like Google's most magical, artificially intelligent product. And in some senses it is, but it is also in some senses Google's most manual product. Each category that Now knows about and makes magical suggestions around is the result of a human making an editorial choice to create that category. Google Now gained cricket scores not because it 'learned' that there was cricket but because someone at Google wrote a recipe for cricket. Källa

Men visst, för att träna upp ett neuronnät behövs indata, och än så länge är vi människor bästa källan för mänskligt beteende. Google Now on Tap är fantastiskt när det funkar men tjänsten har lång väg att gå. En väg den bärs fram på av alla de som efter ett misslyckat försök sedan manuellt agerar, jag tror inte för ett ögonblick att Google försummar så saftig indata.

Det jag vill få sagt är att även om Moores Lag och ökad bandbredd banat vägen för virtuella assistenter så är de ett tag framöver mer beroende av oss människor än vad vi är av dem.